”Är det en pojke eller flicka?” – John Valencia
johnvalencia

John Valencia

”Är det en pojke eller flicka?”

Nu har ju de flesta av er inte sett hur vår dotter ser ut i sin helhet så det blir svårt för er att ha en åsikt i vårt fall men jag tänkte ändå fråga er hur ni tänker kring barn och könstillhörighet.

Jag får ofta höra att vår lilla tjej ser ut som en pojke och inte sällan utgår omgivningen från att det är pappa och son som är ute och går. Senast idag på Leos Lekland blev hon kallad han, dock inte på något sätt negativt.

(Jag ska också säga att jag inte bryr mig det minsta. För oss är vår dotter en liten flicka, men vem vet vad som händer under uppväxten.)

När vi var på Gran Canaria fick Johan frågan om det var en flicka eller pojke en kväll på hotellet och då hade hon klänning och hårband med rosett, jag antar att samhället ändå kommit långt och att hennes klädsel inte var genusdefinerad.

Men åter till frågan, hur tänker ni i frågan och vad anser ni vara okej att som okänd vuxen säga till en förälder? Allt detta har fått mig nyfiken och fundersam.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johnvalencia

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Teres

    När jag var liten (är 49 nu) så trodde många att jag var pojke. Det störde mig väldigt mycket (vet inte varför, men det gjorde det, och då längtade jag ofta till våren/sommaren så jag kunde ha kjol på mig. (Fast inte ens det hjälpte alla gånger😕). Jag ville också bli äldre så jag fick börja sminka mig. Men det gjorde jag ändå inte sedan när jag blev äldre😀 Har aldrig varit någon girlie-girlie-tjej men inte heller en pojk-flicka.
    Älskar att det numera verkar finnas större utrymme för egen stil hos dagens barn. Har alltid ogillat det här med rosa för flickor och blått för pojkar. Men vi människor vill nog gärna placera saker och människor i fack, tyvärr.

    1. johnvalencia
      johnvalencia

      Tack för din kommentar och att du delar med dig. Jag tycker också att det är skönt att samhället kommit så mycket längre nu. Ha en fin fredag 🙂

  2. Maria Mårtensson

    Hej ! Jag har 2 döttrar ( vuxna idag ). Äldsta dotter var en riktigt liten tjejig tjej det skulle vara klänningar ( gärna byta kläder 10 gånger per dag ) samt dockor. Yngsta dottern ville aldrig ha på sig klänning, önskade sig alltid typiska ” pojksaker” som bilar m.m. Och det blev trevliga tjejer båda två 🙂 och dom är precis likadana idag. Så låt killar ha klänning om dom vill och låt tjejer ha ” killfärger”. Det blir bra människor vilket som. Älskar er underbara lilla familj ❤

  3. Lena

    Åh, jag håller så med. Vad spelar det för roll?! Dessutom föds det intersex barn, där man faktiskt inte vet eller vill könsbestämma. Man sätter det barnet och vårdnadshavaren i en så jobbig sits.

    Jag brukar fråga efter barnets namn. Kan jag då inte avgöra vilket fack jag ska placera barnet i, får jag acceptera och sätta barnet i hen-facket.

    Våra hjärnor vill så gärna kategorisera och efter kön, vårt samhälle kretsar ju kring manligt/kvinnligt.

    Jag blir ändå så glad över att kläder inte är koder för en del personer. Att klänning inte behöver betyda flicka.

  4. Johanna

    Hittade precis hit och har hoppat lite mellan sidorna. Vilken fantastik blogg du har! Här kommer jag nog hänga en del har jag på känn.

    Jag har tre barn, två killar och en tjej. Minstingen, tjejen, får av förklarliga skäl ärva både kläder och skor. De i sin tur har ärvt en hel del kläder av sina kusiner. Minstingen har således kläder i alla möjliga färger och med alla möjliga mönster. Det förvirrar tydligen omgivningen något oerhört. Särskilt när hon har grönt, gult, turkost eller en annan mindre könskodad färg. Folk har uppenbarligen ett stort behov av att veta kön. Jag uppskattar inte frågan ”vad är det för något?” alls och brukar svara ”ett barn!” Ger sig inte frågeställaren brukar jag fortsätta med ”varför är du så intresserad av vad mitt barn har mellan benen?”. Jag vill inte att min dotter ska bli bemött utifrån sitt kön utan få utveckla en egen identitet utan allt det hämmande som hänger med de traditionella föreställningarna om var som är kvinnligt.

    1. johnvalencia
      John Valencia

      Tack snälla för din kommentar! Vad roligt att du hittade hit 😍🍀 Håller med dig helt i det du skriver.

  5. Ulrika

    1996 var jag med om samma sak med min då tio månader gamla dotter. Klänning, långa korkskruvslockar till hår och hårspännen. Alla trodde hon var en pojke. Ett tag trodde jag det var för att hon mest hade blå och gröna kläder, men det visade sig att det var för att hon inte hade hål i öronen och hängen. Det tar de på riktigt små bebisflickor där. Tyvärr…
    Jag hoppas att mina döttrar känner att de är uppfostrade att vara precis den person de vill. De har gått igenom många faser och gör fortfarande. Till slut landar de precis som vi och det viktigaste är att de landar där de är lyckliga.